Cuperna duggar tätt nu och Gothia Cup står för dörren

Drömmen om Gothia Cup – en barndomsdröm som blev verklighet

Som liten grabb eller tjej med fotbollsskorna ständigt redo vid dörren fanns det få saker som lyste lika starkt i horisonten som Gothia Cup. Det var inte bara en turnering. Det var drömmen – en chans att få visa vad man gick för, att möta lag från hela världen och, för en stund, få känna sig som ett riktigt fotbollsproffs.

Minnet är fortfarande glasklart. Veckor av nedräkning, packning av väskan med omsorg, nypa sig i armen. Och så plötsligt var man där – i Göteborg. Laget samlat, nya matchställ på, nervositeten pirrade i magen, men över allt annat: förväntan. Det kändes som att hela världen var där, och på sätt och vis var den ju det.

Men det som etsade sig fast mest var inmarschen på Ullevi. Den där magiska kvällen, när man fick kliva in på arenan inför tusentals människor. Ljudet av musiken i högtalarna, rytmen i stegen, jublet från läktarna – det var som att gå i slow motion genom en dröm. För varje steg man tog kände man hur drömmen blev verklighet. Det spelade ingen roll om man kom från en liten ort eller en storstad – där och då var alla lika. Där och då var man en del av något större.

Att få representera sitt lag, sin stad, sitt land – och samtidigt känna gemenskapen med lag från Brasilien, Japan, USA, Ghana – det var något utöver det vanliga. Språkbarriärer spelade ingen roll. Fotbollen var språket vi alla talade.

Gothia Cup lärde oss inte bara att spela boll, utan att växa som människor. Det handlade om respekt, vänskap, kulturutbyte och glädje – och det är kanske därför så många bär med sig minnet av den veckan resten av livet.

För mig var det mer än en turnering. Det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse.

Tomas ägare av Pro Sock